Allt går upp och ner nu. Ena dagen är allt perfekt, alla är på bra humör och jag kommer överens med folk. Inget tjafs och bara massa skratt och skämt. Men andra dagen så kryper konstiga och hemska känslor runt i mig, längs min ryggrad. Jag tänker dumma tankar, som egentligen inte är ett dugg dumma eller personliga eller något. Möjligtvis lite smått egoistiska.. Jag ställer dumma frågor och gråter lite för ofta, men egentligen är jag bara rädd.

I alla fall, vill inte vara en seg "förstör-fredagskvällen"-typ, just nu är saker bra faktiskt. Ser fram emot Ullared imorgon med syster, mamma och (handbollstränare-) Eva. Hoppas på en bra dag.

Och så har Theodor varit här ett tag, och i morse när hans bil startade trodde jag att jag skulle springa ut efter honom i bara sov-hotpants, linne, raggsockar och tumvantar. Ville inte att han skulle åka. Sitter just nu och myser i hans tjockis-tröja (som dock inte luktar som honom längre), och försöker lura mig själv att när jag går ner till min säng kommer han ligga där och vänta på att få krama om mig.

Jag älskar min pojkvän. Och jag ska förska att inte tappa bort honom, någonsin.