Näromnatten, i förrgårnatt rättare sagt hade jag världens mest underbara dröm. Bilderna flyger fortfarande runt i mitt huvud och jag måste vara dum eller något för ibland ser jag endast dem coh inte det som är framför mig i verkligheten.

Drömde att jag var på en Tokio Hotel-konsert - lyckligast i världen! (Förvånande att jag var lycklig.. de äger ju mig.) Jag kommer ihåg att jag hade backstage-pass typ, vet inte varför eller hur jag fick det eller något, men där var jag - ensam. Kände mig ensam och försökte komma överens med killarna, men sa alltid något väldigt dumt. Skämde ut mig totalt och de kollade konstigt på mig. De gick ut på scen och jag (av någon konstig anledning) började blötsligt dansa, mellan publiken och scenen. Gjorde riktigt grymma dance-moves och sånt.. ja, som om jag hade varit en del av ett dance-crew som varit anställt eller något, men så var det ju inte. Jag var bara allmänt konstig. Därefter fick Bill förhinder och hann inte ut på scen för att sjunga en av låtarna mitt i konserten, vilket resulterade att deras manager slängde ut mig, jag sjöng Geisterfahrer och publiken jublade långt ifrån lika mycket som när det var Bill. Dock kände nog Tom att jag mådde sjukt dåligt över att stå där och vara oönskad plus att han sett på mig innan hur jag skämdes över mig själv och sånt. Han drog igång värsta solot och kom fram till mig, uppmuntrade mig att tro å mig själv och ja, det blev bra tillslut. Bill tog över mikrofonen igen och efter ytterligare några låtar så skulle han beretta en "historia" till en av låtarna. Jag satt vid det tillfället på en högtalare, strax bakom där Tom stod, och vad gör han? Jo, han hoppar upp och sätter sig bredvid mig, tar min hand och ler mot mig. Jag smälter och undrar varför han gör allt det för mig, räddar mig när jag känner mig som sämst. Han ser på mig och säger "Fråga inte varför, jag har bara fortlorat en del av mig själv. Delen att jag är casanovan Tom Kaulitz, men den har ersatts med något bättre som du lärt mig.. äkte kärlek." och kysste mig. Ett jubel från publiken och Bill hördes och Gustav började trumma lågt och Georg pillade på strängarna på sin bas.

Därefter vaknade jag, men det var väl bäst så. Underbart var det. Jag låter som värsta mesen, men det är sant.
(Och jag vet att det aldrig kommer inträffa irl, jag vet att den personligheten Tom Kaulitz fick i min dröm kanske inte är hans egentligen.. men låt mig få tycka om drömmen i alla fall?!)