Vaknade ytterligare en gång inatt. Även denna gången var så hemsk att jag vaknade och grät och skakade.. tror jag. Jag var ute med pappa och körde mitt i natten, blev hämtad från något. Han var full och körde assakta och vinglade som fan. Helst läskigt, plus att vi stötte på två hästar som gick fritt mitt inne i centrum (vi bodde tydligen i Malmö..). När jag väl kom hem så somnade jag i sömnen, sen vaknade jag av att solen sken in, klockan var då typ halv två. Jag fick panik och skrek och sprang upp till mamma som satt på altanen med Peter och Eddie (mina tränare). Dem hade kommit dit för att skälla ut mig för att jag hade missat matchen. Jag sprang ner på rummet igen och skämdes och ar så förbannad på mamma för att hon inte väckt mig, trots att jag hade bett henne göra det eftersom jag kanske inte vaknade av mitt alarm. Peter kom ner till mitt rum och skällde ut mig, och började sedan snacka om politik och tillit till sin fru. Wierd. Sen gick han, och just i det ögonblicket kändes det som om jag var vaken, jag kom på mig själv svikit alla och kollade mig runt, och då var jag vaken på riktigt. Vet verkligen inte när jag vaknade, om jag drömt allt, eller om jag faktiskt vaknade innan Peter började skälla på mig och att det bara var en illusion för att jag inte var "klarvaken"? I vilket fall som helst så skakade och grät jag och kallsvettades. Jätteläskigt..
Vaknade sen vid tio över åtta igen, då jag ställt alarmet på mobilen och jag blev överlycklig över att det var en dröm, att jag inte missade att vakna i tid och kunde vara med på matchen. Ibland är mina drömmar bara för verkliga och hemska. Finns det inga piller för att motverka att man drömmer?