Märkte nu att klockan är ju över midnatt, och jag har verkligen inte märkt att tiden sprungit förbi! Känns som om det var nyss jag satt bredvid Alice på toalettgolvet och lyssnade på när hon svamlade om vilken handduk som var hennes. Åh, småbarn, trots att man egentligen inte orkar lyssna på något så kan man inte låta bli, inte jag i alla fall. Det blir att även om jag måste plugga, även om jag måste fixa mig eller ska hjälpa mamma med mat eller något så sätter jag mig ner med Alice eller Ida. Så fina!

Men nej, match imån, sängen nu! (Även om folket inte åkt hem, jag har en anledning till att vara osocial.)
Godnatt! :*