Träningen började sådär, inte min grej med fotboll som uppvärmning liksom. Sprang mest fram och tillbaka bredvid, haha! Massa skott på mål, i början gick det bra, sen vet jag verkligen inte vad som hände. Jag sjönk totalt och inget funkade, blev så grymt förbannad på mig själv, usch och fy och blä! Och sen säger folk "Bra Linnea" och jag hade lust att skrika "Håll käften, det är inte alls bra!", men såklart gjorde jag inte det. När jag väl fick in bollen i mål var det väl bra, men kändes fortfarande urdåligt.
Varför ska jag ha så jävla svårt för att bara ta emot och vara glad när någon ger mig en komplimang eller något?! Jag ska alltid ha något argument mot det, usch. Känns bara så fel att JAG av alla ska få en komplimang, jag är inte värd det liksom. Något är fel på mig, jag måste lära mig att bli glad för det lilla, jag blir ALDRIG nöjd. Får jag inte alla rätt, gör jag inte allt rätt så blir jag så sur och arg på mig själv att jag är nära på att bryta ner mig totalt. Bara för att jag gör ett felsteg är jag inte värd att leva känns det som. För höga krav på mig själv? - Egentligen ja.