Ingen kommer troligen fatta vad jag menar, men jag måste på något sätta skriva av mig.
Gaaaaaaah!

Allt började så jävla bra, men över en kväll så förstördes allt. Du valde den sämsta tidpunkten, och den sämsta anledningen. "Något har hänt med mig" - ja men jo tjena. Kanske du skulle prova vara ärligt någon gång? Och vafan just då för? Bättre tidpunkt finns ju faktiskt, det vet jag. Sen förstår jag inte heller varför du blandar i mig i allt? Vad har jag gjort för fel? Jag vill inget annat än att ha båda, men nejdå, självklart ska du se mig på det värsta sättet någonsin. Fast egentligen.. det finns inget bra och inget dåligt sätt, för allt är lika. Döm mig inte för att jag vill behålla de vänner jag ha. Det är ju inte jag som gjort fel (faktiskt, denna gången ÄR det inte jag, finns det folk som kan intyga), det var du, du som gjorde det, du som fick det att falla sönder. Sen råkar jag stå där, vet inte vart jag ska ta vägen, men du anar genast att jag hatar dig. Det gör jag inte, eller jo, nu gör jag det, innan gjorde jag inte det.
Varför är jag inte bra nog längre? Bara för att det var ditt förflutna behöver det inte vara mitt med, jag gör hur jag vill.
Du ska fan inte leka med mig längre, och framförällt inte med x.
Vi ser genom dig, du är helt enkelt falsk.

x - du vet att jag är här.