Livet är svårt, det har jag lärt mig. Man kan inte alltid vara lycklig. Och den tiden har kommit nu, men jag reser mig snart upp igen. Life goes on, with or without me. Och om jag själv får bestämma så vill jag gärna vara med. Vem vet vad som händer näst? Vad är en vecka, två veckor, två månader eller ett halvår av olycka när man sen har typ 50 år kvar att leva? Vilka kanske då är baserade på endast lycka? Jag vill faktiskt inte missa vad livet har att erbjuda mig, fast svårt kommer det vara. Jävligt svårt. Jag skriker redan om nätterna, efter dig, efter något att skada mig med.

Förlåt, men det går inte att dölja att jag inte funkar utan dig nu.