Jag har märkt två saker idag. Båda sakerna är fruktansvärda, jag vågar knappt erkänna dem..

Ett: Jag, jag är lite småhopplös. Jag vet inte hur många gånger jag sagt åt mig själv att skärpa mig. Jag vet inte vad jag har gjort, vad jag håller på med eller vad jag ska göra. Men jag vet vad jag VILL göra. Men det lär jag väl aldrig våga. Varför? Jo, för att jag som sagt är lite småhopplös. Jag är blind i vissa situationer och stum i alldeles för många.

Två: Jag har en hopplös kompis. Hon är det jag inte är: säker. Hon vet vad hon har gjort, vad hon håller på med och vad hon ska göra och hon är säker på vad hon vill. - Tror hon. Jag märker att hon egentligen inte vet vad hon vill. Och hon vet om allt.