Sitter här på min praktikplats och kom nyss på att jag är sur, hahaa! På en lärare på skolan, har nästan lust att slå honom.. fast en sån sak kan jag inte göra.
Och jo, jag är sur för att igår diskuterade vi på en lektion om likabehandlingsplanen, och den innehåller bl.a. meningen "Man bestämmer själv när man är ett offer." (kanske inte ordagrant, men ni fattar betydelsen). Men jag känner mig seriöst kränkt över om själva saken inte handlar om mig! Vår lärare sa för något år sedan: "homosexualitet är en sjukdom" - och sedan massa mer om att det inte borde vara tillåtet och sån skit. VAFAN?! Då reagerade jag inte så mycket på det, då trodde jag det var en del av "utbildningen" inom den "kapitlet" vi läste, typ att det var vad dem trodde på den tiden. Men nu efteråt när jag och några vänner pratade om det förstod jag att det var HANS värderingar, och HANS åsikter. Han tappade lärar-rollen om att hålla käften HELT. Jag blir verkligen sjukt sur.
Att detta ens kom upp till diskussion var för att jag har en kompis, som går i min klass, som är homosexuell, och när vi hörde det här med likabehandlingsplanen så nämnde hon det. Hon är ett offer, hon kände sig kränkt, hon har all rätt att anmäla, MEN! Hon tänkte längre: Vafan betyder egentligen snubben för mig? Efter kursen försvinner han ur mitt liv, han har ingen påverkan på mig. - DET beundrar jag! Då har man sin stolthet kvar, hon bevisar att det är hon som har makten. I like it!

Vet egentligen inte varför jag delade med mig av det här, kände att det behövde komma ut bara. Så glöm inte det - att det är NI SJÄLVA som bestämmer när ni är ett offer/kränkt! Händer det en gång - fine, då kanske ni själva inte orkar bry er, men upprepas det har ni mer än rätt att anmäla! Det behövs mer sådant i samhället, fler folk som vågar stå upp för att de känner sig orättvist behandlade, annars kommer det bara fortsätta, det kommer aldrig ta slut på skiten här i samhället. För all del, stå upp för er rätt!